music is everything
Idag (det är ju faktiskt måndag nu) så fyller min fina syster år, grattis till henne!
Jag sitter för tillfället och lyssnar på gammal musik som får mig att känna mig nostalgisk. Emomusik som jag lyssnade på när livet kändes tungt och den enda trösten jag hade var musiken. Musik. Allvarligt talat så får det mig att låta så töntig som det bara kan vara, men jag har en sådan nära relation med musiken att det känns dumt att jag håller på att glida ifrån den litegrann, vilket jag gör allt för att undvika. För musiken är allt för mig. ALLT. Jag andas musik, allt är musik, inte en dag går utan att minst en melodi glider genom mitt annars väldigt stressade huvud. Jag och Stina räknade alla melodier som fastnade i mitt huvud under en skoldag och vi kom fram till 18 (kan vara 16 med). Vilket inte är lite för några timmar.
Men i alla fall. Musik. Jag andas musik (som sagt). Jag älskar musik jag kan relatera till, musik som får mig att känna - antingen med texter eller med musiken, men helst med bådeoch. Musik som får mig att tänka eller i bästa fall får mig att koppla ihop det med mitt liv. Är det inte därför vi alla gillar musik? Det uttrycker vårt innersta mörker och ljus, vårt hat och vårt hopp, vår kärlek för det minsta och det största. Det får oss att säga det som vi inte kan säga annars. Det är det enda sättet att ta sig framåt, att kunna se bakåt och skratta, gråta, eller bara vara. Livet leker eller snart dör jag. Spelar ingen roll, musiken är allt.
Jag vill bli musikproducent för en anledning. För att folk ska förstå det jag har förstått med musiken, att det är odödligt och att det inte finns något bättre än att kunna bara lyssna på något som verkligen fattar hur man tänker, fungerar, känner, andas. Det är den bästa känslan som finns och jag vill dela den med hela världen, jag vill att folk ska se upp till mig och tänka att wow, hon fattar det verkligen. Och kanske fattar jag inte. Men jag vill förstå. Jag vill se hur det fungerar där bakom, hur musiken skapas och tar sig till dina öron. Jag vill se hur folk älskar, hatar, skrattar, gråter över musiken som jag har varit med i tankeprocessen bakom. MUSIKMUSIKMUSIK. I just want to hold it in my hands and thank God that it exists. That I can create it, with nothing but my actions. That I can love it, forever and ever and ever. There I go with my riddiculous obsession with love again. But music is and will forever be the love of my live.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag och Anton grävde fram emomusiken från våra tonårsdagar, då livet var hårt och vi var sårbara för allt. Tur att vi kan kämpa vidare. Tur att vi har varandra :)
Godnatt!
Jag sitter för tillfället och lyssnar på gammal musik som får mig att känna mig nostalgisk. Emomusik som jag lyssnade på när livet kändes tungt och den enda trösten jag hade var musiken. Musik. Allvarligt talat så får det mig att låta så töntig som det bara kan vara, men jag har en sådan nära relation med musiken att det känns dumt att jag håller på att glida ifrån den litegrann, vilket jag gör allt för att undvika. För musiken är allt för mig. ALLT. Jag andas musik, allt är musik, inte en dag går utan att minst en melodi glider genom mitt annars väldigt stressade huvud. Jag och Stina räknade alla melodier som fastnade i mitt huvud under en skoldag och vi kom fram till 18 (kan vara 16 med). Vilket inte är lite för några timmar.
Men i alla fall. Musik. Jag andas musik (som sagt). Jag älskar musik jag kan relatera till, musik som får mig att känna - antingen med texter eller med musiken, men helst med bådeoch. Musik som får mig att tänka eller i bästa fall får mig att koppla ihop det med mitt liv. Är det inte därför vi alla gillar musik? Det uttrycker vårt innersta mörker och ljus, vårt hat och vårt hopp, vår kärlek för det minsta och det största. Det får oss att säga det som vi inte kan säga annars. Det är det enda sättet att ta sig framåt, att kunna se bakåt och skratta, gråta, eller bara vara. Livet leker eller snart dör jag. Spelar ingen roll, musiken är allt.
Jag vill bli musikproducent för en anledning. För att folk ska förstå det jag har förstått med musiken, att det är odödligt och att det inte finns något bättre än att kunna bara lyssna på något som verkligen fattar hur man tänker, fungerar, känner, andas. Det är den bästa känslan som finns och jag vill dela den med hela världen, jag vill att folk ska se upp till mig och tänka att wow, hon fattar det verkligen. Och kanske fattar jag inte. Men jag vill förstå. Jag vill se hur det fungerar där bakom, hur musiken skapas och tar sig till dina öron. Jag vill se hur folk älskar, hatar, skrattar, gråter över musiken som jag har varit med i tankeprocessen bakom. MUSIKMUSIKMUSIK. I just want to hold it in my hands and thank God that it exists. That I can create it, with nothing but my actions. That I can love it, forever and ever and ever. There I go with my riddiculous obsession with love again. But music is and will forever be the love of my live.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag och Anton grävde fram emomusiken från våra tonårsdagar, då livet var hårt och vi var sårbara för allt. Tur att vi kan kämpa vidare. Tur att vi har varandra :)
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
