tuesdays...

Oj, ytterligare ett inlägg, utbrister ni förvånat när ni ser det här. Jag vill inte liksom sätta upp ett måste för mig själv, men jag skulle gärna skriva något varje dag om jag kunde, det är trevligt.

Idag började typ sugigt. Jag vaknade med huvudvärk, efter en crappy natts sömn, för att gå till körskolan innan en lång skoldag. Jag gick dit, väntade på min körskolelärare och... Inget. Inget hände, ingen kom dit för att hämta mig, jag var bortglömd och ensam och satt där helt emo över att sagda situation. Dessutom var jag trött. Fick dock en liten pratstund med en snubbe från Riksbygg som skulle peta ner istapparna från fönsterkanterna. Det var lite trevligt. Men jag var ju fortfarande bortglömd.

Åkte till skolan och tröstade mig med en Milja Special (och för den som inte vet så är det en såndär liten, liten påse sourcream and onion chips från estrella som finns att köpa för 5 kr i vår cafeteria, samt en burk coca cola) och efter det började det bli bättre. Jag blev lite piggare och sedan så fick jag reda på att mitt MVG på bokslutsprovet jag hade förra veckan gjorde så att jag får MVG i slutbetyg i hela den 150 poäng långa företagsekonomi B-kursen. Inte alls illa, tyckte jag.

Dessutom hade jag en trevlig lunch med Stina, Anna och Ingrid, som jag sedan spelade kort med, tillsammans med Jannike. Trevligt trevligt. Sedan lite halvkassa lektioner och lite bond;ande med Stina (som inte får någon blogglänk, för hon är ingen aktiv bloggskrivare, haha). Vissa saker kan man bara prata med henne om, för hon förstår och det är bra. Hon är underbar, för er som inte vet det. And for you who don't appreciate it.

Efter att ha mött upp en viss Weronica så träffade vi Pingstkyrkan för ett möte om vårat projektarbete. Och Bilda såklart. Bilda = Bra, för därifrån sparar vi massa pengar. Det är superbra. Men nu orkar jag inte tjata mer om det.

Jag hatar tisdagar, men idag blev rätt okej ändå. I just wish a certain person would stop talking about themselves all the time. Everything doesn't revolve around you and you don't have to answer to everything one says with "I did this" and "I have this" and whatever else that begins with that wonderful capital letter of I. But whatever, it isn't like you'll stop because you read this (if you read this), so I don't know why I bother. Some people never change and you're one of them. Poor you when you realise that change is inevitable. You'll break. But when that happens, you'll just have to deal with it. There's nothing else to do, except maybe kill yourself. And we all know what good of an option THAT is. (Or techincally, we don't, since we're all alive, but we can imagine and the sight isn't pretty.)

Jag ska sluta predika nu, nu kan ni lämna min blogg igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0