all about us

Jag saknar henne så fruktansvärt. Min underbara Tvillingsjäl, jag saknar henne så att jag går sönder och jag träffade henne för två dagar sedan. Ni anar inte. Ni kan inte förstå, för jag vet inte, jag har aldrig hört någon som passar ihop med någon såhär väl som jag passar ihop med henne. Eller jo, min syster i Göteborg har en relation till en vän som är ungefär likadan - vi firade nyår tillsammans med henne och det märktes att de hörde ihop. Men ändå. De bor i samma stad, de träffas way mycket oftare än vad jag och hon gör. Och nu, nu gör det ont.

Man vänjer sig. Man vänjer sig vid att leva med ett hål i bröstet och med en del av sig själv som fattas, en del som bara kommer fram när man äntligen är med den andra. Man vänjer sig och efter ett tag bygger man upp ett liv som är någorlunda hållbart utan den andra och man kanske till och med trivs i det, man kanske kan gå upp med ett leende på läpparna. Men sedan fallerar allt när man bestämmer sig för att träffas igen. X antal dagar kvar och varje dag längtar man, tänker på det litegrann. Och när man träffas blir allt komplett igen och man lever och andas och allt är fantastiskt. Man vaknar inte bara med ett leende på läpparna, man existerar med leendet, man är ett med varandra, själen är hel igen.

Tills man åker hem.

Kanske är tjusningen i allt att vi kan försvinna i princip helt i varandra när vi väl träffas. Tjusningen kanske ligger i saknaden och att rent utav må dåligt utan varandra ett tag, tills man vänjer sig, mår bra, träffas igen, åker hem och det börjar om igen. Tjusningen kanske ligger i att vår relation är baserad på text, på att öppna sig själv på ett sätt man aldrig hade gjort annars. Tjusningen kanske ligger i att man hamnade på botten bredvid varandra och kisade upp mot ljuset bredvid någon som egentligen inte är där. Tjusningen kanske ligger i att hjälpa varandra inte direkt, men bara genom att existera. Då spelar det kanske inte någon roll att man mår dåligt.

Ariana, jag älskar dig. Du är mitt ljus och mitt mörker, min glädje och sorg. Hade du inte varit jag så hade jag fortfarande älskat dig. Du tar fram mina bra sidor och mina dåliga sidor, du får mig att skratta och frodas och du får mig att må piss när jag åker hem igen. Vad jag än säger så kommer du alltid att älska mig och detsamma gäller för dig, jag älskar dig no matter what. Tack för fem underbara dagar hos dig, med dig. Tack för att du för typ fem år sedan fick för dig att "henne ska jag nog rolla med" för att göra det, så att vi började prata och tog vårat fantastiska test där det stod att vi var samma person i vårt förra liv, haha. Och för att våra liv har varit allmänt synkade hela tiden. TACK FÖR ATT DU FINNS. Du är min Tvilling. If they hurt you, they hurt me too. And I will not be merciful.

ILY. <3

Kommentarer
Postat av: Ariana

Jag älskar dig så jävla mycket <3

2010-05-18 @ 17:51:50
URL: http://ariana.callhergreen.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0