rawrsaidthelion

Läser gamla lunardagboksinlägg. Jag är underbar, det är jag verkligen. Minns trettonåriga lilla mig utan någon erfarenhet av livet som bara gick efter folk som en patetisk liten hundvalp. Minns lilla trettonåringen som blev tillsammans med random kille nr 1, Per, inte för att jag var kär i honom utan för att jag var störd om jag inte tog den chansen. Sen inbillade jag mig att jag var kär för att bli dissad och sårad, haha, fail. But he was my first kiss and first make out-experience, så det får han väl kudos för. Och det kommer jag nog alltid att minnas. Åh, jag minns verkligen det. En puss på ena kinden, sen den andra och sen den ena och sen den andra. Det var en lek typ. Och sen han ba "och så en på munnen ;)" och jag ba :$ och sen så fick han en och av någon anledning så var det första han sa efteråt "Bingo!" och jag började skratta mot hans läppar. And after that, endless smooches. Until we broke up over nothing, haha. Inte för att jag trodde på att vi skulle hålla förevigt. Ett förhållande över msn med casual kissing håller inte direkt. Men ändå.

And then, Anka. Vi var tillsammans i typ 4 dagar, men jag lärde mig mer av det än jag lärt mig av något annat. We've only recently become friends again. Och hon är underbarunderbarunderbar. Önskar att vi hade kunnat vara bättre vänner, men vi behövde en paus och vi behövde lära oss att klara oss utan varandra, för vi drog bara ner varandra hela tiden. Anyway, that time has passed and now she is my future drinking buddy. Haha, hon är så rolig. God, I love her ♥

Och så var det mitt rebound efter henne, lilla Viktor. Gud, vad failat det var. Jag blev tillsammans med honom för att jag var typ.. Horny? He spent the entire trip to Norway caressing my hair and my neck. We dared Wero and Oscar (yes, yes, the same Oscar who is my recent heartbreak) to kiss and they dared us to. And we did and that's the way it went. Vi var tillsammans hela vintern typ. Jag var aldrig hemma hos honom och han inte hos mig. Vi spenderade 99% av tiden vi "umgicks" på att prata på msn och skicka kissy-faces. Ni vet (K) och (L) och andra animerade puss-smileys. Sen fick jag ett temper-tantrum och gjorde slut med honom. Egentligen var jag aldrig kär i honom och jag dampade när han sa att han älskade mig. Man ba, you don't know what love iiiiis. (Som om jag gjorde det.) Och jag behandlade honom inte rätt och han var rätt förstörd efter det, men vi lärde oss att existera i samma klass efter ett tag. Now when we meet, I get a hug, especially when I'm drunk! I was a shitty girlfriend, but come on, he was a REBOUND. And I was 14(?). You can't blame me for that.

Och så sist men inte minst, Oscar, den fantastiske pojken som förändrade mitt liv. Över ett och ett halvt år lade jag ner på oss och det var värt det, fastän vi fastnade i slutet och det blev jobbigt. Jag kan stolt säga att jag kommer att klara att vara vän med honom. Fastän jag inte riktigt är över honom än (eller jo, det är jag väl) och trots att jag kommer att bli helt FÖRSTÖRD om jag får höra att han har legat med någon annan, haha. Eller om jag får höra att han har skaffat en ny tjej. MEN DET ÄR JAG DET. And I'll get over it. I treasure his friendship too much for me to be bitching anymore. He's still my first real love. The only guy I could ever say I actually loved. Like, for real. Men, det är så sant som det är sagt. BFF!

Ack, kärleken.
Fast romantiken är typ död i mitt liv just nu.
I'm a one night stand-type of girl right now. Except that I'll never sink that low that I'll sleep with someone for just one night, haha. Jag är för kristen för det. :)

Intresseflaggan viftar på!