now i'm older i wanna be the same as you

Jag försöker sluta analysera och bara känna igen. Jag är i en fas där allt jag gör är fel. Alla mina val är fel och om det blir rätt så är det bara slumpen som gör det rätt. Ibland kan nämligen även ett fel bli rätt. Men det är fel, allt är fel, jag är fel. Och jag vet att det är såhär det blir när man vänder det enda rätta ryggen och ställer sig i ett hörn och blundar och håller för öronen. Men jag vill inte göra rätt. För när jag gör rätt så gör jag fel ändå, hellre göra fel från första början än att bli besviken. Besviken blir jag ändå. Jag låter mig själv bli besviken.

Ord och inget mer. Ord, inga tankar, inga känslor, bara ord. Allt är ord, jag är ord, allt jag säger är ord. Så tvingas jag känna något, mot allt, mot min vilja och det suger, jag vill inte, jag orkar inte göra mer fel, allt blir fel. Ord. Så jag försöker hitta andra sätt att uttrycka mig på, men allt går fel. Jag är fel. Hela mitt jävla liv är fel. Eller ja. Mitt så kallade liv. Snarare brist på liv.

Försöker att inte oroa mig för mycket. Pengarna tar snart slut, inget körkort som jag kämpat för så jävla länge. Ingenting löser sig. INGENTING OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER, JAG GÖR FEL, LÅT MIG GÖRA FEL OCH LÅT MIG LEVA MED MINA EGNA JÄVLA FEL HELA JÄVLA TIDEN.

Whatever.

Orkar inte klaga. Det blir bara ord och ord är störda, orkar inte ord.

Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0