om nom nom
Idag blev jag skadad igen. IGEN. Mitt knä hoppade helt randomly ur led och vi var tvungna att ringa 112 för att det inte hoppade tillbaka och jag fick bara mer och mer panik typ. De sa åt mig att lugna ner mig, och att de skulle skicka någon, vilket de gjorde. Så fort de kom för att titta på det så kunde de flytta tillbaka knäet och det var ju trevligt i alla fall. De lindade knäet and off I was to school, på kryckor. Jag hatar kryckor, men det gjorde inte så ont under dagen sen i alla fall. Det gör mest ont nu, men jag är rätt trött i benen med. Jag hatar att vara skadad.
Det värsta med att inte kunna böja sitt knä är nog att man inte får träna på ett tag nu. Jag hatar att inte träna, jag känner mig så mycket tjockare än vanligt, det är jobbigt. Dessutom så kan jag inte övningsköra nu heller, för jag kommer knappast nå fram till pedalerna. Dessutom måste jag böja knäet massa när jag sitter bakom ratten, annars når jag inte fram. Och jag som ville ta körkort i april. Verkar inte så just nu i alla fall och det är sämst.
Dessutom kan min hjärna inte låta bli att önska att man hade kvar en viss person i sitt liv så att man skulle kunna få lite sympati. För han om någon skulle förstå det här med att inte kunna köra och så. Dessutom förstod han mig överlag och fattade att jag behövde gnälla ibland. Gav mig den sympati jag behöver. Nu får jag väl bara tycka synd om mig själv. Jag hatar att tycka synd om mig själv. Blä.
Men allt är inte dåligt, mitt hår är supersnyggt och dessutom får jag sovmorgon imorgon och antagligen på fredag med, för mamma och Heikki vill inte låta mig ta bussen, för de har fått för sig att jag inte kan gå i snön. Medger att snön medför lite problem va, men jag är inte helt handikappad! Jag är ju faktiskt en ganska självständig mäninska. Förutom när jag skriker i panik förstås, men vad gör man. Jag har ju alltid MLIA till att muntra upp mig.
Today, I typed "om nom nom" into Urban Dictionary. My result? "the sound zombies make when chewing on your flesh." MLIA.
Det värsta med att inte kunna böja sitt knä är nog att man inte får träna på ett tag nu. Jag hatar att inte träna, jag känner mig så mycket tjockare än vanligt, det är jobbigt. Dessutom så kan jag inte övningsköra nu heller, för jag kommer knappast nå fram till pedalerna. Dessutom måste jag böja knäet massa när jag sitter bakom ratten, annars når jag inte fram. Och jag som ville ta körkort i april. Verkar inte så just nu i alla fall och det är sämst.
Dessutom kan min hjärna inte låta bli att önska att man hade kvar en viss person i sitt liv så att man skulle kunna få lite sympati. För han om någon skulle förstå det här med att inte kunna köra och så. Dessutom förstod han mig överlag och fattade att jag behövde gnälla ibland. Gav mig den sympati jag behöver. Nu får jag väl bara tycka synd om mig själv. Jag hatar att tycka synd om mig själv. Blä.
Men allt är inte dåligt, mitt hår är supersnyggt och dessutom får jag sovmorgon imorgon och antagligen på fredag med, för mamma och Heikki vill inte låta mig ta bussen, för de har fått för sig att jag inte kan gå i snön. Medger att snön medför lite problem va, men jag är inte helt handikappad! Jag är ju faktiskt en ganska självständig mäninska. Förutom när jag skriker i panik förstås, men vad gör man. Jag har ju alltid MLIA till att muntra upp mig.
Today, I typed "om nom nom" into Urban Dictionary. My result? "the sound zombies make when chewing on your flesh." MLIA.
Kommentarer
Trackback
