hate on me

I Lejonet härskar solen, och blir stor och pompös. Det är det stolta, storslagna jagets position. Men i ännu högre grad är det viljestyrkans. Lejonet har en vilja, den allra starkaste, känner den och känner sig ha rätt till den. För Lejonet är allt som står i vägen för hans eget förverkligande oberättigat. Han har dignitet och en sann storhet, förmåga att leda och våga befinna sig i centrum. Ett starkt markerat Lejon har kunglighet över sig. Den förnäma människan. Han uttrycker ett slags suveränitet som också brukar innebära generositet mot andra, förmåga att upp­skatta andras kvaliteter och låta dem komma till uttryck. Den som känner sin egen storhet vågar erkänna andras. Lejonet håller hårt på sin integritet och tenderar att förakta svaghet.

Fast dekad, 2 – 12 augusti
Den som har solen i denna del av Lejonet sitter tryggt på sin tron, svävar aldrig i tvivel om sin förmåga och sitt värde. Det fasta Lejonet har ett starkt konservativt drag och kan drömma om den idealiserade, glittrande bilden av flydda tider. Hans säkerhet är orubblig, oavsett hur den påfrestas, vilket gör att andra känner viss beundran och respekt för honom. Han vet vad han kan och aktar sig noga för att försöka sig på vad han inte klarar av. Därför har det fasta Lejonet inte svårt att uppskatta andras förtjänster, eller att ge dem plats att uttrycka dessa.

Detta Lejon ger sig sällan in på tävlan eller konkurrens om erkännande, viss om att han med tiden ändå når allt han förtjänar. Det finns en trygghet i honom som bottnar i att han är tillfreds med sig själv. Aldrig upplever han sig som misslyckad eller otillräcklig. Inte heller går han särskilt vilse i jakten efter sitt egentliga jag. Inga identitetskriser. Det fasta Lejonet ger intryck av att ha gott om tid och aldrig vara orolig. Livet är vad det är, tycker han. Allting har ett slags självklarhet för honom, så kan känner inget större behov av att analysera eller ifrågasätta. Att finnas till är fullt till­räckligt.

Förhållandet till fadern är ganska händelsefattigt. De har ett förhållande av ömsesidig respekt och lämnar varandra ifred. Det faller sällan den ene in att trampa i den andres domäner. Det är därför inte särdeles starka känsloband mellan dem, utan mer ett tillstånd av passivt accepterande. Vi är släkt men mer är det inte med det. De förnekar inte blodsbanden, men ger dem ringa betydelse. De kan känna ett visst ansvar för varandras väl, men litar till den andres förmåga att ta vara på sig själv.


Fetstil = Stämmer enligt mig. Resten? Up to you.
Nuff said.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0