empty apartment

Att älska är en drog. Ju mer man får, ju mer vill man ha. Trots att man ibland snedtänder så vill man ha mer ändå, för man klänger fast vid hoppet om att nästa gång, då blir det bättre än det någonsin varit - och ibland händer det. Att tvärt sluta med det gör att man får abstinens. Man gråter, skakar, skriker efter mer, gör vad som helst för att få sig bara lite, lite till, bara en gång till, sedan slutar jag. Det är otroligt vad man kan göra mitt i ett abstinensanfall, vem man sårar bara för att få sig lite mer, bara en gång till. Hur det kan spöka i ens liv och slå till igen när man minst anar, hur abstinensen alltid kommer att finnas där, hur kroppen minns ruset, minns det underbara, vill ha mer, bara lite till, sedan slutar jag. Det är en drog. En helt förjävligt underbar drog. And you can't live without it.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0