rawrsaidthelion

Assface. Det är allt jag vill säga nu. Assface.

Hur hanterar man hjärtesorg egentligen? Alltså, jag vet att det är så fruktansvärt töntigt, jag är 18 år och jag borde vara medveten om att jag inte är den första som är heartbroken, den första som är dumpad. Hallå, jag har ju blivit dumpat en gång innan också. Men det var annorlunda. Det första var en förälskelse, en dum liten relation när jag var 13 år och inte visste något om livet. Men nu, nu var vi tillsammans i ett år. Och jag älskade honom så fruktansvärt mycket (kanske lite för mycket, men nevertheless). Och jag trodde ärligt talat att vi hade det bra. Fast okej, jag fattade väl att vi hade problem och att vi inte var så som vi ville vara och blablabla. Men när jag var med honom så gjorde det ingenting, det var okej, jag sket fullständigt i resten om jag bara fick vara med honom, bara fick känna att han verkligen var där. Men sedan, out of nowhere. "Jag är orolig för dig." Jaha? "Ja, alltså, jag vet inte om du kommer klara det när vi gör slut." ...Va? Vadå, vill du göra slut då eller, eller vad menar du? "Nej, det är klart jag inte vill, men du måste sluta säga så, för annars kommer jag bara att göra det."

You get the point. Och så sa han att han hade tänkt på det jättelänge, mått skit över mig i flera veckor. FLERA. VECKOR. Utan att säga något, utan att avslöja något när jag frågade honom hur han mådde, vad han tänkte på. "Ingenting, trött." Fuck you, assface.

Det värsta är nog att han flera gånger när vi pratade innan vi gjorde slut fick mig att känna att allt är okej, han orkar kämpa för mig, vi hör ihop och han vill inte förlora mig. För att plötsligt bara dumpa mig. "Det fattar du väl att det är svårt för mig också?!" Men nej, det fattar jag inte. Du sa ju att du inte kände något, att du inte kände något alls för mig längre. "Men det är klart att jag känner något.. Jag bara... Orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag vill vilja, men jag vill inte." Fuck you, assface. Antingen älskar man någon eller så gör man inte det. Och man sårar inte de man älskar och du sårade mig så jävla mycket. Du SVEK mig. Du var ILLOJAL. Du LJÖG för mig. Det är värre än allt annat. Worse than the Christmas Kiss you wanted just to see if you still feel something when you kiss me. You didn't. I get it. Fuck you.

But we're supposed to be friends. Han har inte hört av sig alls sedan vi gjorde slut. Han har bara struntat i mig hela den här fucking långa tiden, en fucking månad. Vi har inte hört av varandra alls utom när jag fyllesms;ade honom på 150-dagars. Och nu åker han snart bort och det kommer dröja ytterligare en månad, innan vi kommer stå där face-to-face. Eller kanske face-to-shoes, jag tänker vara så fucking full då att jag inte vet vad som är upp eller ner. Fast det kanske bara är jag som är bitter.

Men varför hör inte JAG av mig då? För att jag tog bort hans nummer när det gått fyra veckor sedan vi hörde från varandra. Nu måste han ringa om vi ska prata med varandra, nu kan inte jag obsessa över om jag ska höra av mig eller inte. It's nice. Takes a heavy wheigt of my shoulders. I'm slowly getting over him.