the end
Jaa. Vad ska jag skriva? Igår var fantastisk och hemsk samtidigt. Hemsk för att det tog slut, nu är tryggheten borta, nu är jag ensam i stora, läskiga världen utan något ankare som håller mig nere på marken med fötterna på jorden. Hemsk för att det var varmt, jobbigt, jag hade huvudvärk, orkade inte, var vaken för länge. Hemsk för att jag aldrig mer får träffa mina lärare, hemsk för att jag insåg hur lite jag umgåtts med folk i klassen, hemsk för att jag insåg att jag egentligen inte kommer att sakna någon förutom ett fåtal utvalda som blev mina kompisar alldeles för sent.
Fast det var ju fantastiskt med. För nu är det över, nu är det slut och jag var glad från första till sista stund, även om jag hade vissa glapp. Kvart i fyra gick jag upp för att gå ner och duscha. Sedan åt jag frukost, sminkade mig och tog på mig min fantastiska klänning, för att vid sex-tiden åka till Stina på champagnefrukost. Så började dagen och det var glädje all through the day, även om musiken dog på kortegen och även om det var jätteawkward på studentskivan! Hela kvällen dansades bort i en härlig dimma påbringad av en blandning av tequila och smirnoff ice, och hem kom jag inte förrän runt fyra - sömn fick jag ingen innan fem, då solen hade gått upp för längesedan. Lycka på hög nivå, adrenalinkickar och att lära sig att om man är nära på att spy så fortsätter man bara att dansa så går det över.
Nu är det över, nu kommer jag aldrig någonsin få en lärare som bryr sig om mig på samma sätt som lärarna på IT har gjort. Nu kommer jag aldrig mer kunna gå omkring och vara störd och ändå bli accepterad, nu måste jag börja om, lära känna nya människor och nu ska jag snart flytta härifrån, från Skövde där jag bott sedan jag en sommardag ville ut i världen när mamma stod och tvättade fönster. Det är nu Livet börjar, det är nu Framtiden börjar. Det är nu jag måste stå för konsekvenserna för mitt handlande.
Men livet, livet leker och det kommer det alltid att göra. Jag kommer alltid innerst inne att vara mig, jag kommer alltid att känna ungefär såhär, kommer alltid att vara lika lyckad och misslyckad som jag är, om inte värre och bättre. Jag kan glädjas åt att livet börjar, jag kan vara ledsen, men i vilket fall som helst så är det här det börjar. Nu. Just nu. Och det finns det inget att göra åt.
Fast det var ju fantastiskt med. För nu är det över, nu är det slut och jag var glad från första till sista stund, även om jag hade vissa glapp. Kvart i fyra gick jag upp för att gå ner och duscha. Sedan åt jag frukost, sminkade mig och tog på mig min fantastiska klänning, för att vid sex-tiden åka till Stina på champagnefrukost. Så började dagen och det var glädje all through the day, även om musiken dog på kortegen och även om det var jätteawkward på studentskivan! Hela kvällen dansades bort i en härlig dimma påbringad av en blandning av tequila och smirnoff ice, och hem kom jag inte förrän runt fyra - sömn fick jag ingen innan fem, då solen hade gått upp för längesedan. Lycka på hög nivå, adrenalinkickar och att lära sig att om man är nära på att spy så fortsätter man bara att dansa så går det över.
Nu är det över, nu kommer jag aldrig någonsin få en lärare som bryr sig om mig på samma sätt som lärarna på IT har gjort. Nu kommer jag aldrig mer kunna gå omkring och vara störd och ändå bli accepterad, nu måste jag börja om, lära känna nya människor och nu ska jag snart flytta härifrån, från Skövde där jag bott sedan jag en sommardag ville ut i världen när mamma stod och tvättade fönster. Det är nu Livet börjar, det är nu Framtiden börjar. Det är nu jag måste stå för konsekvenserna för mitt handlande.
Men livet, livet leker och det kommer det alltid att göra. Jag kommer alltid innerst inne att vara mig, jag kommer alltid att känna ungefär såhär, kommer alltid att vara lika lyckad och misslyckad som jag är, om inte värre och bättre. Jag kan glädjas åt att livet börjar, jag kan vara ledsen, men i vilket fall som helst så är det här det börjar. Nu. Just nu. Och det finns det inget att göra åt.
Kommentarer
Trackback
